Tillverkare av spårklämmor introducerar olika spår

Banan består av barlastbädd, slipers, skenor, kopplingsdelar, antiklättringsutrustning och växlar. De första skenorna var gjutjärnsskenor, och utvecklades sedan till I-formade räls. Tillverkare av fjäderfästen förstår att tåg, kultåg och höghastighetsräls inte alla kör på samma spår. Barlastfria spår används vanligtvis för höghastighetsspår och ballastspår används för tåg.

Vanligtvis ser vi mycket grus mitt i det gröna tågspåret, som är det ballasterade spåret. Ballastslaggen från det ballasterade spåret bär trycket som överförs av slipern och fördelar trycket jämnt på vägbädden, fixerar sliperns position, bibehåller rätt linjeform och banans lutning, tar bort regnvatten runt och under slipern, och förhindrar att vägbäddens jord blir blöt Mjuk deformation kan också öka spårets elasticitet, så att rälsen efter att ha rullats av tåget snabbt kan återgå till det ursprungliga korrekta läget, och det kan också förhindra tillväxt av ogräs på banan.

Tillverkare av spårklämmor introducerar att moderna höghastighetsspår använder ballastfria spår. Ballastfria spår är utformade för att säkerställa säkerheten för höghastighetsjärnvägsdrift, förbättra styrkan på vägbädden och minska ballastrengöring och underhåll. Spårkonstruktionen som ersätter ballast, slipers och vägbädd kallas "ballastless track", vilket kan minska underhållstiden, hålla god kvalitet och körsäkerhet. Den använder platta spårbädd eller integrerad spårbädd, utan separata sliprar, och banan är relativt kompakt Stabil, mindre underhållsbelastning, högre åkkomfort.

När det gäller stålkrav för banan är stålrälskravet för höghastighetsjärnväg minst 65 kilogram per meter och för allmän järnväg 60 kilogram. Vikten på stålet som används är tyngre och bärigheten är högre. När det gäller linjeval har höghastighetsjärnvägar mycket högre krav på marksättningar än vanliga järnvägar. EMU kan köras på ballastfria eller ballastfria spår, men höghastighetståg kan inte köra på ballastspår.